Ett litet instick, när jag var ute med hundarna igår så tyckte jag inte att jag skulle behöva broddar om jag gick på lägdan och i skogen. Men när jag gått över lägdan som gick ganska bra så blev det ett helt nytt underlag GLASHALT! det innebar att det fanns ingen mark kvar under mina fötter, jag landade på vänster höft och armarna. Jag låg en stund och tänkte att det är tur att man har bra skellett för annars hade jag nog brutit lårbenshalsen. Hundarna tyckte det var kul när jag låg där. När jag väl tog mig upp så kändes det inte så illa så jag gick vidare, man tycker ju att jag kunde vänt hem igen och hämtat broddarna. Men människan är lat av naturen. Jag fick gå mycket sakta resten av promenaden för att inte trilla igen. Jag lyckades med bragden att ta mig ända hem. När jag börjat kallna så började smärtorna komma. Jag har ju tabletter, så middagen blev trevlig ändå. Lite mörbultad var jag nog. I morse när jag vaknade kände jag av min omkullrasning ordentligt i nacke, armar, rygg och vänsterbenet har fått sig en riktig törn så idag fick Tord träna hundarna, då blev det skoterkörning.

Har varit en stund hos familjen Mckie jag var tvungen att köpa en ny box munkorg åt Snake för han har tuggat sönder sin gula. Han tuggar sönder allt ute i hundgården + katter om han kommer åt dom. Den här gången fick han en mörkgrön för den matchar hans militärgröna halsband från Björkis.

Nu ska vi äta middag! Ha det så bra! Kram Ulle

Mitt dubbel seende varade i 9 mån helt men blev lite bättre eftersom när synnerven började dra ihop sig. Jag kan berätta att jag nu har fått veta att när man får hjärnskador så blir man automatiskt avplockad körkortet till dom vet hur det gått, tror ni jag varit utan körkort? Nej! men mitt sunda förnuft sa mig att jag inte borde köra bil, så det tog väl ett år innan jag körde bil igen. Det jag känner att är att jag har fortfarande lite jobbigt med avstånds bedömning i skymmning och vill inte heller köra när det är mörkt eller dåligt väder. Det var så här att den enda försäkring jag hade var ungdoms försäkring i Länsförsäkringar och det visade sig att där får man bara ersättning för kostnader man haft + en grund ersättning som beräknades i % som skulle bedömas fört vilken grad av handikapp jag fått, så 1992 var jag på neurologen i Umeå i 2 veckor för bedömning och det minns jag som en dvala.

Det blev konstaterat av försäkringsbolagets försäkringsläkare att jag hade 17% handikapp, Ok! jag tror att jag fick 27000kr totalt i försäkringspengar för nåt sveda och värk kunde jag inte få. Men mitt liv kunde jag inte få tillbaka!

Jag kan berätta att när det började klarna hur skadad jag egentligen blev så blev jag mycket deprimerad för hur skulle jag någonsin bli normal igen, det blev jag aldrig från den dagen olyckan hände så blev jag aldrig den vanliga Ulrika Bergkvist utan jag blev en person mend hjärnskador och det ska jag säga är inte lätt för det syns inte utanpå mig. I en skadad hjärna kan man inte vila tankar och man har ett behov av ordning och reda. Saker måste stå på rätt ställen annars hittar jag dom inte och då blir jag på dåligt humör. Jag kan inte ta på mig för mycket engagemang för med för många bollar i luften så glömmer jag eller så blir det totalkaos och jag bryter ihop och kan inte göra nåt. Man är oxå väldigt känslig både för vad som sägs och händer, jag är oxå väldigt känslig emot kyla och värme.

Jag har gått hos psykolog men nu går jag hos världens bästa kurator Siv hon är den enda jag har som har följt mig länge.

För det är så här att olyckan hände i Skåne jag blev förflyttad till Ske-å tror ni att det finns nåt samarbete landstingen emellan, Njet! för det aldrig någon som har hjälpt mig och tagit ansvar för mig och mina skador. Det som är fixat har jag fått göra själv.

Nu är det så här att 1994 började jag jobba åt Samhall heltid som reklamtryckare på pennor och tändare jag jobbade med det ett par år sen fick jag så mycket astma av färger och lösningsmedel. Bytte då jobb inom samhall till tapetserare, tillskärare jag skötte läggbordet där man skar ut kapell till utternbåtar + att jag klädde om stolar gjorde dynor o.s.v det var då ryggen började protestera och vi olyckan hade dom ju mest fokuserat på huvudet inte ryggen. Jag fick i alla fall "ryggskott" var och varannan månad sökte då läkare som bara sa att jag skulle vila mig en vecka sen jobba igen, ingen undersökning. 1999 åkte jag in på akuten första gången för ryggen fick då medicin som skulle ta bort smärtan. Jag bad då att dom skulle röntga min rygg för det visste jag aldrig om det var gjort. Fick då en vanlig röntgen där det inte syntes några skador. Så min läkare tyckte inte jag behövde någon magnetröntgen, men jag sa att jag känner att detta är inte vanligt ont i ryggen. Jag skulle bara vila när jag fick ont. Började då bli sjuk och fick ryggskott hela tiden så jag var borta minst en vecka varje månad, då började dom under söka om det fanns mögel i huset men det var så lite så det borde jag inte bli sjuk av. Enkelt! jag fick börja i inbyggd verksamhet då var jag på chack mack och gjorde sallader och subs i kylrum, hur tror ni min rygg mådde av kylan? Åkte bil till olika företag och butiker dit vi sålde dessa varor, ryggen brakade igen. Började då jobba åt E-son maskinservice där jag trivdes jättebra men det var lite stressigt blev mycket känslig för drag. 2000 var jag på en ny utredning för Folksams räkning, jag hade ju varit försäkrad genom facket oxå!

 Det blir visst fortsättning följer igen.......... Kram Ulle