ulle

Inlägg publicerade under kategorin Min historia

Av Ulrika - 3 oktober 2009 11:01

Jag har varit i Luleå på kurs i 2 dagar och i kurslokalen var det svinkallt!Tyst Efter lunch första dagen så satt jag med ytterkläder på, men då var det redan försent, Förkylningen var redan ordentligt bosatt i min kropp. Lunchen åt vi i fiendens boning Coop Arena, Luleå hockeys högborg. Kursen var mycket givande men resulterade i smärtor i både nacke och rygg. Jag är nämligen inte van att sitta och omän jag varierade och faktiskt låg på golvet en stund så fick jag ONT! Jag måste vara realistisk, jag kan nog aldrig jobba heltid mer. Första Maj är min sjukersättning slut och antingen får jag viss del varaktig (vilket är svårt) eller så måste jag försöka att jobba så mycket som möjligt så att jag kan klara mig på lönen.

Jag har blivit remitterad till neuro rehab i Umeå och jag hoppas att dom kan få ihop ett rimligt intyg till föräkringskassan så att dom förtår att jag inte larar att jobba heltid med mina skador.

I afton är det hemmamatch igen SAIK möter Frölunda, och ddet blir en hård match och jag hoppas att slutresultatet blir till vår fördel. Heja Skellefteå! Vi har även tagit in en ny forward Surovy,så vi får se om han kan tillföra ny energi till laget ikväll. Förra matchen var ett botten napp till skillnad från dom 2 matcherna före det.

Nu ska jag ut i kylan med hundarna, när man väl fått upp värmen så är det ganska skönt.


Higgins sista pallplats i karriären!


Ha en bra dag! Kram UllePrispall elitloppet -09 



Av Ulrika - 27 januari 2009 11:22

Jag har varit hos läkaren för slutgiltigt intyg  och det är verkligen inte lätt.

Jag fick veta att det är näst intill omöjligt att få varaktig sjukersättning, det är ju samma som pension. Alla utredningar angående mig pekar på att jag bara ska jobba max halvtid. Men nu ska då ytterligare ett intyg in och det är viktigare än någonsin för jag har 14 månader kvar som jag kan få tidsbegränsad sjukersättning och efter det är det då meningen att jag ska börja jobba den tid som intygen säger att jag ska orka. Det är bara att hoppas att jag kan få varaktig sj.ers på halvtid, för vad gör jag annars? börjar jobba heltid igen? Då kan jag berätta att då är det en tjej som inte orkar strida längre. Snacka om smäll på käften! men nu ska man se saken positivt, allt kommer att ordna sig! det blir bara ganska rörigt i mitt huvud när jag inte riktigt har koll på vad som händer.

Vad som än händer så hoppas jag att det kommer något bra ur det. / Ulle

Av Ulrika - 20 januari 2009 08:51

När jag varit på utredningen för Folksams räkning så konstaterade dom att jag hade 30% handikapp och då undrar jag? Hade mitt handikapp ökat frå 17% till 30% på 8år eller var det bedömningen som var olika? Länsförsäkringar stod kvar på 17% fastän Folksam sa 30% på samma utredning. Det blev ju i alla fall sagt att jag bara skulle jobba halvtid och blev då sjukskriven på den andra halvan. I samma veva bytte E-son ägare och tempot blev då högre. Jag gjorde mitt heltidsjobb på halva tidenx 4, så stress var bara förnamnet.

14 juni 2001 sa min rygg stopp........... Från den dagen har jag varit heltids sjukskriven. Då tog Samhall tillbaka mig. Nu är det så att som Samhall anställd så tjänar man ungefär 80% gentemot öppna marknaden en sjukskrivning på det är 80% av det man tjänar. Har man varit sjukskriven länge så görs sjukskrivningen om till sjukersättning = samma som pension fast tidsbegränsad och det är 60% av det man tjänar. Just tidsbegränsad sjukersättning har jag haft i ca.6år av min sjukskrivning. Jag har på många olika sätt försökt komma tillbaka, sjukgymnastik olika tränings program, jag har gått stress hanterings kurs mm. Men jag har aldrig haft en fast punkt angående min skada och jag behöver att motiveras hela tiden för att jag ska orka. Jag åkte in på akuten för ryggen första gången1999 och sa då att jag skulle vilja ha röntgen på hela ryggen, för vid olyckan röntgade dom bara övre delen. Jag fick då en vanlig röntgen och där syntes inga skador så min läkare tyckte att jag bara skulle vila när jag fick ont i ryggen. Jag ville att jag skulle få en magnetröntgen men det fick jag inte. Jag bytte vårdcentral och sa direkt där att jag ville ha en magnet röntgen och efter övertalning så fick jag en 2001. Vilken seger när jag fick veta att jag inte var en hypokondriker bara som min tidigare läkare fick mig att kännas. Våren 2008 började jag på rehabcenter i Ske-å och det var jättebra för där så tvingade dom mig att vila, det var schemalagt vad jag skulle göra under dagen. Träna, vila och kontroll av läkare och allt jag gjorde var under kontroll eller tillsammans med en sjukgymnast eller terapeut. Det var där jag insåg hur dåligt min vänstra sida fungerade. Att göra finmotoriska saker med vänster hand är nästan omöjligt, men jag antog utmaningen. Jag har oxå insett att jag går med höger ben och vänster följer med i bara farten. På nåt sätt har jag fixat att det nästan inte syns. Det känns däremot i kroppen för jag blir väldigt ojämt belastad när jag gör saker. Därför är jag i behov av kotknackare varje månad som ordnar till min kropp så att den går att leva med. Jag kan inte fatta varför sån vård inte ingår i högkostnads skyddet!. Jag vill inte tänka på hur många tusentals kronor jag lagt ner under åren. Men det får det vara värt för jag mår bra av det. Det är ju bara det att alla mina pengar bara försvinner.

I November 2003 började jag arbetsträna på samhall, men det blev kortvarigt för jag blev gravid i samma veva och fick då väldigt ont av foglossningar och mitt diskbråck. Slutade jobba i Mars 2004 för att vara hemma. Under 6 månader av min graviditet så hade jag så ont att jag knappt kunde gå. Jag gick upp 30kg och jag tror att det var det som orsakade nya diskbråck. Jag hade bytt till Bureå vårdcentral sen jag flyttat till Yttervik och där fick jag ett team som jobbade med mig och det kändes jättebra så länge det varade. Ny magnetröntgen= nya diskbråck, en sjukgymnast som jobbade med mig, kurator och läkarkontakt hela tiden. Den enda som finns kavar i teamet förutom mig själv är Siv min kurator och jag är så glad att jag har henne. Resten sket sig så att säga!

I dagens läge skulle jag vilja komma till neurologen i Umeå för en ny utredning för det känns som jag förändras hela tiden och tyvärr inte till det bättre. Det har väl med åldern att göra! Nu orkar jag inte skriva mer! Men det här är min historia i korthet....... Kram Ulle

Av Ulrika - 20 december 2008 08:14

Mitt dubbel seende varade i 9 mån helt men blev lite bättre eftersom när synnerven började dra ihop sig. Jag kan berätta att jag nu har fått veta att när man får hjärnskador så blir man automatiskt avplockad körkortet till dom vet hur det gått, tror ni jag varit utan körkort? Nej! men mitt sunda förnuft sa mig att jag inte borde köra bil, så det tog väl ett år innan jag körde bil igen. Det jag känner att är att jag har fortfarande lite jobbigt med avstånds bedömning i skymmning och vill inte heller köra när det är mörkt eller dåligt väder. Det var så här att den enda försäkring jag hade var ungdoms försäkring i Länsförsäkringar och det visade sig att där får man bara ersättning för kostnader man haft + en grund ersättning som beräknades i % som skulle bedömas fört vilken grad av handikapp jag fått, så 1992 var jag på neurologen i Umeå i 2 veckor för bedömning och det minns jag som en dvala.

Det blev konstaterat av försäkringsbolagets försäkringsläkare att jag hade 17% handikapp, Ok! jag tror att jag fick 27000kr totalt i försäkringspengar för nåt sveda och värk kunde jag inte få. Men mitt liv kunde jag inte få tillbaka!


Jag kan berätta att när det började klarna hur skadad jag egentligen blev så blev jag mycket deprimerad för hur skulle jag någonsin bli normal igen, det blev jag aldrig från den dagen olyckan hände så blev jag aldrig den vanliga Ulrika Bergkvist utan jag blev en person mend hjärnskador och det ska jag säga är inte lätt för det syns inte utanpå mig. I en skadad hjärna kan man inte vila tankar och man har ett behov av ordning och reda. Saker måste stå på rätt ställen annars hittar jag dom inte och då blir jag på dåligt humör. Jag kan inte ta på mig för mycket engagemang för med för många bollar i luften så glömmer jag eller så blir det totalkaos och jag bryter ihop och kan inte göra nåt. Man är oxå väldigt känslig både för vad som sägs och händer, jag är oxå väldigt känslig emot kyla och värme.

Jag har gått hos psykolog men nu går jag hos världens bästa kurator Siv hon är den enda jag har som har följt mig länge.

För det är så här att olyckan hände i Skåne jag blev förflyttad till Ske-å tror ni att det finns nåt samarbete landstingen emellan, Njet! för det aldrig någon som har hjälpt mig och tagit ansvar för mig och mina skador. Det som är fixat har jag fått göra själv.


Nu är det så här att 1994 började jag jobba åt Samhall heltid som reklamtryckare på pennor och tändare jag jobbade med det ett par år sen fick jag så mycket astma av färger och lösningsmedel. Bytte då jobb inom samhall till tapetserare, tillskärare jag skötte läggbordet där man skar ut kapell till utternbåtar + att jag klädde om stolar gjorde dynor o.s.v det var då ryggen började protestera och vi olyckan hade dom ju mest fokuserat på huvudet inte ryggen. Jag fick i alla fall "ryggskott" var och varannan månad sökte då läkare som bara sa att jag skulle vila mig en vecka sen jobba igen, ingen undersökning. 1999 åkte jag in på akuten första gången för ryggen fick då medicin som skulle ta bort smärtan. Jag bad då att dom skulle röntga min rygg för det visste jag aldrig om det var gjort. Fick då en vanlig röntgen där det inte syntes några skador. Så min läkare tyckte inte jag behövde någon magnetröntgen, men jag sa att jag känner att detta är inte vanligt ont i ryggen. Jag skulle bara vila när jag fick ont. Började då bli sjuk och fick ryggskott hela tiden så jag var borta minst en vecka varje månad, då började dom under söka om det fanns mögel i huset men det var så lite så det borde jag inte bli sjuk av. Enkelt! jag fick börja i inbyggd verksamhet då var jag på chack mack och gjorde sallader och subs i kylrum, hur tror ni min rygg mådde av kylan? Åkte bil till olika företag och butiker dit vi sålde dessa varor, ryggen brakade igen. Började då jobba åt E-son maskinservice där jag trivdes jättebra men det var lite stressigt blev mycket känslig för drag. 2000 var jag på en ny utredning för Folksams räkning, jag hade ju varit försäkrad genom facket oxå!

 Det blir visst fortsättning följer igen.......... Kram Ulle

Av Ulrika - 16 december 2008 09:09

1991 var jag som vilken annan tonåring som helst men väldigt fokuserad på hästar och hoppning. Jag och min kompis Carola Björkman åkte till Staffanstorp i Skåne för att verkligen bli bra på det vi höll på med. Livet lekte och man njöt av blod, svett och tårar. Vi jobbade i ett hopp och försäljnings stall. Dom sålde mycket hästar internationellt. Vi hade några passhästar var som vi tränade och det var allt ifrån föl till rutinerade kusar. En dag var jag och Carola ute och skrittade två 4 åringar när det kom en tankbil efter vägen det blev lite spännande för hästarna som klev ut på fältet vid vägen. När vi sedan skulle tillbaka upp på vägen så slog alla fyra hovar undan på hästen jag satt på, jag landade på huvet i marken och hästen landade på mig. Ni kan ju tänka er 650 kg tryck på ens kropp. Jag minns ju ingenting för jag blev medvetslös på en gång. Det roliga är att hästen låg kvar tills hon hade koll var jag var satte sedan upp en hov itaget för att sen kliva upp, det var ju ganska tur för hon kunde ju ha kastat sig upp och trampat mig genom magen då hade jag inte suttit här idag. Första bil som kom till olycksplatsen var oxå lite turligt en läkare som genast ringde ambulans medans Carola försökte få ordning på hästarna. När ambulansen kom konstaterades medvetandegrad 5 och då är det illa. Dom fixerade min kropp och klev in i amulansen allihop därbak. Carola frågade om det var meningen att hon skulle köra eller om någon av personalen hade tänkt att göra det. Jag kördes till Lunds lassarett och det jag minns av den veckan var att jag blev så irriterad av att dom väckte mig hela tiden. Hela min familj blev kontaktad så att dom skulle komma ner utifall att det skulle sluta illa. Mamma och Jenny flög medans min pappa helst kör bil. Medvetande graden varierade mellan 5 och 2 och när det blev mer stabilt blev jag förflyttad med ambulansflyg till Skellefteå där jag oxå låg en vecka har bara väldigt korta glimtar av det. Det blev i alla fall konstaterat att jag fått hjärnskador koncenration, minne och koordination samt dubbel seende för vid fallet så åkte hjärnan ett halv varv och slet ut synnerven, tur igen att den inte gick av. Det blev så att hjärnskadorna gick inte göra något åt det var bara att vänta och se, dubbelseendet hade dom lite svårt att bestämma sig vad som skulle göras lapp eller glasögon? Jag såg ut som ett riktigt fyllo för min balans hade fått sig en riktig törn och avståndsbedömningen var oxå försvunnen så jag vinglade och trampade vatten. Så jag kan säga att 3 veckor av mitt liv är bara borta och jag ska berätta mer sen men nu orkar jag inte skriva mer. Ha det så bra! Kram Ulle

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards