Nu är det så att jag har tröstätit så mycket när Tord blev skadad.

Har blivit ganska mycket tyngre och det mår inte min kropp bra av.

Jag skulle behöva sockersanera min kropp. Jag gjorde det för ca 6 år sedan sist och den gången ramlade kilona av ganska fort.

Men det är som att slåss mot demoner att sluta med socker, jag tror att jag måste ha ett allvarligt snack med mig själv för att övertyga mig om att det är det bästa. Men den lilla djävulen på min ena axel   säger åt mig att jag behöver äta socker och helst då choklad. Jag älskar choklad!

Inte är det nå bättre när Skellefteå AIK verkar ha tappat allt på sistonde, inget stämmer och massor med oflyt.

Men som jag har hört, så är det bättre att ha en svacka nu än i slutspelet.

Jag vill ju att det ska bli ett SM guld den här säsongen.

Tord börjar bli bättre och bättre, vi har varit till Umeå och fått svar på frågor som vi haft.

Nu känns det lite bättre, men det är nog en lång väg tillbaka.

Jag tycker det är ofattbart vilken tur han haft i sitt fall!

Jag har varit på arbetsförmåge utredning, sånt kan göra en ganska så deppad för man inser att jag inte den stålkvinna jag varit.

Nu har jag accepterat att jag inte klarar det jag gjort förr.

Det som känns jobbigast är att jag inte längre kan hålla på med mitt favorit intresse, hundkapp.

Dom 2 sista säsongerna har jag inte åstadkommit mycket, ett fåtal starter och behövt hjälp för det mesta.

Vi får se i framtiden om det kan lyckas med att få bort min smärta och det kan bli en omstart av karriären.

Nu tar vi dagarna som dom kommer och hoppas att det kommer nåt bra av allt som hänt.

Ha en bra eftermiddag! Kram Ulle  

I morgon åker jag till Umeå och smärtkliniken för en ny behandling.

Jag vet ju att det  kan fungera bara man prickar rätt nerv, men eftersom jag har så mycket smärta på ett ganska stort område är det ganska svårt att precisera exakt var man ska sticka.

Gudarna ska veta att om jag inte visste att det kan funka så skulle jag inte åka dit, jag är nämligen stickrädd och på mig gör det ont som tusan!

13-14 Februari är det dags för F-kassan att återigen skicka mig på arbetsförmåge utredning.

Det funkade inte med halvtid, för då blev jag heltids sjukskriven igen och har varit det i 1 1/2 år nu.

Givetvis så måste jag till Umeå för att utredas, för man blir inte profet i sin egen stad, brukar det heta.

Man skickas hit och dit och om det nu gör smärtan värre att behöva åka, det verkar dom skita i!

Nu har jag gett upp angående hundkappen, jag blir stödmedlem i klubben 2012.

Fast jag har betalt in vilande B1 så kanske om allt blir som jag vill och tänker så finns det en hundframtid.

Jag har mina godingar kvar, men jag kan inte påstå att jag haft så mycket tid med dom på sistonde.

Man har fått göra om sina prioriteringar sen Tord ramlade.

Jag måste i första hand orka ta hand om mig själv och min familj.

Hundarna får också sin beskärda del om än inte lika länge varje dag.

Jag försöker vara lite mer som Tussan och ta dagen som den kommer.

Ta vara på er själva! Kram Ulle