Att vara på plats i arenan på Västa stå vid första slutspelsmatchen för Skellefteå AIK.

AIK tog sin första seger den här säsongen mot Linköping och det är nu det börjar räknas.

Det var en hård match i ordet rätta bemärkelse och dom spelade snabbt och effektivt. Det var en rolig match att se på och ännu roligare blir det när vårt hemmalag vinner. Jag kan säga att den jag var mest imponerad av var Mathias Månsson för han kämpade så ända in i kaklet. Att få stå där i hejaklacken och i arenan när vårt lag gör mål är en obeskrivlig känsla, alla bara vrålar, kramas och några give me five var det nog oxå. Jag vill påstå att första och sista perioden gick i SAIKs favör, andra lämnade vi ut till Linköping så dom fick både reducera och kvittera och då blev det lite onödigt spännande. När SAIK slog in det avgörande målet kändes arenan som den skulle sprängas, det tog ända in i själen. Jag gruvade mig något för att vi hade ståplats men det känns då bra i kroppen just nu och nu har jag jobbat oxå. Det går alltid lite lättare efter en seger än en förlust för det är mycket hockey snack på jobbet. Kul med en seger i första kvartfinalen nu är det bara resten kvar.

Nu ska jag stoppa i mig lite sen ska jag ut med hundarna som inte får vara lösa nu för det finns mycket vilt runt våra kvarter. Men med munkorg så! Än så länge har det bara hänt att nån räv har fått ta till flykten och trastungarna som bara sitter och gapar på våren kan vara lite illa till ibland.

Ha en bra dag! Kram Ulle