Jag vet inte om det beror på medicinuttrappningen eller vad.

Jag känner egentligen inte för nåt, jag vill ingenting, jag orkar inget och i allmänhet utan lust till nåt, ganska tom eller likgiltig kan man säga.

När mina gamla pensionärer Smoky och Viper åkte härifrån så var jag tvungen att gråta en skvätt, för jag tror nämligen inte att jag kommer att träffa Smoky live igen. Hans skador har börjat att ta ut sin rätt. Han har då fått ha ett bra liv så här länge, men förra vinterns kyla var inte snäll med hans gamla kropp.

Så här såg han ut i sina unga dagar.

Det är så jobbigt när dom man älskar blir sjuka och får ont, men alla ska vi till himlen nån gång.

Viper är då sig själv i alla fall. Den vanliga otursfågeln som nu även har brutit svansen, då han själv trillade på den i bilen.

Imorgon är det nyinvigning på Björkis greyhoundpark och på kvällen efter tävlingarna så är det tacobuffe som vi ska försöka vara med på, det kan ju vara trevligt att umgås med lite annat folk nån gång.

Ha en bra dag! Kram Ulle