Det är så många tankar som snurrar i mitt huvud!

Jag har ju tillhört klientelet hästtjej en massa år tills efter min olycka 1991 då jag kämpade på till 1998 innan jag la av helt med hästar.

Eftersom jag är väldigt tävlingsinriktad så fungerade det inte riktigt med ridningen längre då jag skadade min balans och koordination.

Jag började redan 1996 intressera mig av hundkapp och greyhounds, man kan ha ett "hästtänk" då man tränar upp sin greyhound.

Då jag sålde min häst -98 så hade jag redan -97 köpt en greyhound Iron will av Micke Olsson, så övergången där blev ganska enkel. Jag hade oxå hjälpt min kära vän Nisse med hans hundar Jussi, Sigge, Barry och Stickan så jag var ganska insatt i vad sporten innebär.

Fastän jag har haft lite oflyt och ingen av mina hundar har kunnat tävla eter 4 års ålder så har faktiskt två av mina fem greyhounds elithundsdiplom. Mina två blå! Iron will och Pacific highway, jag tror det är därför jag har en lite speciell dragning till dom blå!

Pacific highway alias Higgins.

Iron will alias Wille.

Jag älskar alla mina hundar, men som sagt har en lite speciell kontakt med dom blå!

Nu har jag tillhör kategorin hundkappare i massor med år och haft jättekul, men nu har jag fått inse att min kropp orkar inte med det livet heller.

Jag har sedan några år tillbaka dragits med något som heter CRPS och innebär kronisk smärta.

Jag har fått mycket hjälp på smärtkliniken i Umeå och min fantastiska läkare Johan Hamraeus, det blir inte alltid som man tänkt sig.

Jag kan förklara det som så att min högra kroppshalva samarbetar inte med min vänstra, eftersom höger gör saker automatiskt och vänster måste jag tänka till för att använd, den vänstra sidan är lite spastisk.

När man går många år men en sån kropp blir det så att diskarna i ryggen inte håller och jag får då diskbråck på diskbråck som ska läka ut men ibland blir det så att nerver kommer ikläm, Då blir det en retning i nerven som skickar signaler upp till hjärnan som ska försöka läka ut smärtan och då blir man inflammerad och kroppen blir mer spänd, det gör ännu ondare och man blir mer inflammerad och så går det runt så.

Då kan man få CRPS som vi på smärtkliniken försökt bryta genom att bränna proteinerna i några nerver som skickar smärtsignaler, det hjälpte ett tag men nu har smärtorna tagit andra vägar och jag är tillbaka i smärtcirkeln igen.

Jag känner mig splittrad när jag inte kan hålla på med det jag tycker är roligast. Hundkapp! och jag kan inte jobba för jag har för ont, vad ska man då identifiera sig med?

Är jag en föredetta nu?

Jag vet att jag är bra som jag är, jag har några riktig nära vänner och tack och lov för det!

Många av mina vänner är just vad jag varit, hästmänniska eller hundkappare och jag hoppas för alt i världen att jag inte tappar bort er.

Nu till nåt helt annat! Natalie tog körkortet igår, Grattis Nattan!

Skellefteå AIK har spelat två matcher efter uppehållet och jag kan inte påstå att det har sätt ljust ut, förlorade båda men i den andra matchen spelade dom bättre men målen uteblev och det är ju det i slutänden som avgör.

Dom ligger fortfarande topp 3 men om inte målen kommer snart så rasar vi i tabellen.

På Torsdag är nästa match och då hoppas jag att problemen är borta!

Snön lyser med sin frånvaro och nu har det varit några minus grader så nu är det skit samma, då vill jag hellre ha snö än att gå omkring och halka på isvägar, det mår ingen bra av och framför allt inte min rygg.

Nu är det dags att börja göra lite adventsmys!

 Ha en bra dag!

   Kram ulle