Med alla sporter följer risker! Bara under tiden som hästar var mitt allt så hann man bli biten, sparkad, ramlat av och brutit fingrar. Men mina värsta skador kom när jag var i Skåne 1991 och jobbade i hopp/försäljnings stall, Stall Katalei.

Där var det en häst som skulle kasta av mig så han var som värsta rodeohästen och det slutade med spräckt menisk i käkleden.

Några veckor senare hamnade jag under en unghäst som jag var ute och red, och den gången blev mitt liv förändrat.

1996 övergick jag till kapplöpningshundar istället, dom är lite enklare att frakta än hästar, för att inte tala om kostnaderna för drift och underhåll.

Min första greyhound Iron will -97

kommer för alltid att vara min stora kärlek, han var jätteduktig! dom flesta av hans starter var segrar eller åtminstånde pallplatser. Wille blev oxå historisk då han vann 1 loppet i Svensk historia på riksspelbana. Elithundsdiplom.Under sin karriär så fick han en gång en spricka i benet av ett fall. En sena som svällde upp och opererades bort, ett ordentligt muskelsläpp som gjorde att han fick sluta sin karriär 2001.

2004 så bröt han ett framben och det uppstod problem ochtyvärr fick han dååka till hundhimlen. Jag gråter än idag om jag tänker på min älskade Wille.

Smoky -01

För honom blev karriären kort 5 lopp tror jag!, han störtade i ett dike och bröt en nack och en ryggkota.

Smoky lever än idag hos ett par i Rättvik, där bor även min andra pensionär

Crimdon Viper -04 han är född några dagar före Kevin.

Vipers karriär började på sämsta sätt. I hans licenslopp bråkade en stödhund med honom och han t.o.m stannade 1gång under loppet, vid harstopp var det bara han som stannade men dom andra fortsatte så han började om att springa igen. MJÖLKSYRA är bara förnamnet av vad han fick, han blev inlagd i luleå och fick men för livet. Året efter debuterade han och hade ändå en ganska hyfsad karriär tills han bröt en tå, som fick amputeras. Nr:3 i pensionärs skaran. 

Pacific highway "Higgins"-05 min andra ögonsten.

Är ganska liten men har hävdat sig bra på banorna. Fick ont lite här och var i lederna, när det blivit mång tajta lopp och är oxå pensio nu. Har elithundsdiplom.

Han bor hemma hos oss för honom kan jag inte omplacera "mattes hund".

Snake -07 är vår enda tävlingshund för närvarande.

Han har jagat både det ena och det andra i Ytterviks skogarna.

Det jag vill ha sagt är att olyckor kan hända var som helst, men det är alltid säkrare för våra kapphundar att springa på banorna, som är anpassade för att springa fort på. Hundarna älskar att springa och då är väl det absolut säkraste stället att göra det på en bana.

Ryggen har kännts rätt så bra 2 dagar nu, kan det bero på att det varit varmare månn tro?????

Kevin och Tord fast i omvänd ordning bytte till vinterdäck på bilen igår, så nu kan även jag köra säkert.

Ha en bra dag! Kram Ulle