I morgon åker jag till Umeå och smärtkliniken för en ny behandling.

Jag vet ju att det  kan fungera bara man prickar rätt nerv, men eftersom jag har så mycket smärta på ett ganska stort område är det ganska svårt att precisera exakt var man ska sticka.

Gudarna ska veta att om jag inte visste att det kan funka så skulle jag inte åka dit, jag är nämligen stickrädd och på mig gör det ont som tusan!

13-14 Februari är det dags för F-kassan att återigen skicka mig på arbetsförmåge utredning.

Det funkade inte med halvtid, för då blev jag heltids sjukskriven igen och har varit det i 1 1/2 år nu.

Givetvis så måste jag till Umeå för att utredas, för man blir inte profet i sin egen stad, brukar det heta.

Man skickas hit och dit och om det nu gör smärtan värre att behöva åka, det verkar dom skita i!

Nu har jag gett upp angående hundkappen, jag blir stödmedlem i klubben 2012.

Fast jag har betalt in vilande B1 så kanske om allt blir som jag vill och tänker så finns det en hundframtid.

Jag har mina godingar kvar, men jag kan inte påstå att jag haft så mycket tid med dom på sistonde.

Man har fått göra om sina prioriteringar sen Tord ramlade.

Jag måste i första hand orka ta hand om mig själv och min familj.

Hundarna får också sin beskärda del om än inte lika länge varje dag.

Jag försöker vara lite mer som Tussan och ta dagen som den kommer.

Ta vara på er själva! Kram Ulle